Moa

Utvecklingspsykologi

Började läsa i min bok som vi har till psykologin idag.
Har inte kommit så långt eftersom jag läser så sakta,
men dom 50 sidor jag har läst är jävligt intressanta.
Har läst hur människan påverkas från spädbarnsålder och upp till 5 årsåldern än så länge.
Mamman har tydligen en väldigt avgörande roll dom första månaderna i sitt liv,
inte bara pga av maten och sånt, utan om ens mamma försvinner alladeles i början av sitt liv så finns de ingen godtagbar ersättare, inte ens pappan.
Det lilla spädbarnet känner sig övergiven och de kan märkas när den sedan växer upp, den kan bli väldigt självständig och har svårt att lita på folk. Lurigt de där, men tydligen sant!

Sen så stog de förklarat om "gosen" som dom nämner de i boken, alltså ett gosedjur lr gosefilt som man utvecklar starka känslor för i ca 2-3års åldern. De gör man för man inser att ens mamma (och pappa) inte alltid finns vid ens sida, utan dom försvinner ibland, är opålitliga. Men "gosen" fionns alltid där, försvinner inte och är inte opålitliga. Vissa barn kan ändå bli skeptiska mot "gosen" om man tvättar den, då den ändrar lukt och ibland färg.
Moa har ju kvar sin "gosen", lr hon bytte ut dom hon hade när hon var liten till en stor filt.
Och hon använder ju faktiskt den på samma sätt som små barn, när hon vill ha lite tröst och ingen mamma finns där.

Sen så var de en grej som jag inte riktigt förstod, när man upplevde sin första kärlek,
de var tydligen nångång i småbarnsåldern när man börjar skilja på kön ordentligt, och man börjar inse att man lever som man och kvinna. Då ser man tydligen sin förälder av de motsatta könet som ens första kärlek, och föräldern av samma kön blir en rival, som man samtidigt älskar på ett annat vis och söker tröst hos. De stid förklarat att små flickor vill ha barn med sin pappa, men de där är nått som jag som sagt inte riktigt har fått kläm på. Och inget jag kan relatera till heller! Nu ska jag precis börja läsa om hur de blir när man lever med en förälder, vilket inte är så ovanligt i vårt moderna samhälle!

Jag har alltid velat läsa psykologi när jag gick i gymnasiet, men andra kurser blev prioriterade före så de blev aldrig av.
Men nu när jag får läsade så är de både över under och över förväntan.
Blev besviken när jag var på en föreläsning, men läraren var ju lite knäpp.
Men boken är riktigt bra iaf!




Annars så sov jag till 12:30 idag, fattar inte hur jag kunde sova så jävla länge, i över 12 timmar!
Men antar att de är för att jag är sjuk och kroppen behöver ta igen sig.
Känner mig faktiskt mycket piggare idag.
Men när jag och my var ner på stan en sväng så kände vi båda två att de var jobbigt att vara ute och gå.
Men my fixa sitt på banken, och jag fixade mitt på clas ohlsons.
Men vi tog bussen hem igen, även om de bara ta ca 15 min att gå så är de en jobbig kvart när man inte mår tip top.
Nu ska jag banne mig dammsuga lite här hemma, och kanske städa badrummet......