Moa

Jag kom underfunn med en sak idag, i bilen när jag och Daniel åkte genom vischan och älvkarhed och prata om livet, och allt som hör till, tråkiga förhållanden, döden och mellan varven så bytte vi blöja och mata gamlingar.
Och jag kom på det att man ska fan vara barn så länge man kan, det är ingen myt.
Jag önskar att alla kunde förstå det, att leva ett så kallat "vuxet" liv hinner man med i så hiskligt många år endå.
Jag kom på mig själv och tyckte att jag fick vara barn länge. Jag bekänner allt, skämms inte, eftersom jag tror att detta har gjort mig bara gott i livet.
Jag hade mina gosefiltar kvar tills i sjuan (nu har jag ersatt dom med en större filt)
Jag lekte med barbiedockor med min granne i femman
Jag och Lina lekte med dockor i sexan
Jag tog inte min första fylla fören jag var 17år (kanske tidigt för många de å)
Jag skaffa inte kille fören jag börja i gymnasiet

Det jag just räknat upp gör mig inte barnslig, utan jag stog på egna ben och flyttahemifrån när jag var 16 (visserligen åker jag hem på helgerna och familjen är fortfarande en grunpelare i mitt liv),  jag är självständig och kan ta vara på mig själv. Nu ångrar jag inte alls att jag lekte med dockor och har gosefiltar. Allt detta har ju gjort mig till den tjej jag är idag, jag står för den jag är, och jag är inte alls så jävla dum faktiskt!