Moa

Igår när jag kom hem efter yttligare en yr dag i skolan
så la jag mig för att vila lite innan jag började med maten.
Sov i nån timme, men när jag vaknade upp så var det
som att jag satt i en riktigt dunder karusell.
Allt snurrade runt runt, palla knappt att hålla ögonen öppna.
Och på råga till allt så vill jag kräkas, vinglar iväg på toa
och försöker kräkas utan resultat. Jag vet inte riktigt
vad jag ska ta mig till.  Ringer mamma i all förtvivlan.
Det slutade med att sjukvårdsrådgivningen skickade mig
till akuten och Björn fick komma och skjutsa dit mig.

Väl där kan jag knappt stå på benen när jag anmäler mig i luckan,
kvinnan på andra sidan kollar mina personuppgifter och säger:
Då blir det 300kr för du ska träffa en läkare, sätt dig och vänta.
Precis det man vill höra när man mår som värst, men jag lyckas
iallafall dra mitt VISA-kort.

När jag väl kommer in så tar dom ett EKG och blodprover,
känner mig jätte duktig att jag lät dom sticka mig, fast det gjorde ont.
Jag kom in kl 19, men fick vänta till typ 22:30 innan en läkare kommer
och tittar på mig, hon gör lite tester och misstänker att det är nån
vätska och kristaller i innerörat som spökar, men det var tydligen
bara öronläkaren som kunde fixa och bedömma de där riktigt,
och såklart så jobbar dom inte kvällstid, så jag blev inlagd
på akutens observationsenhet.
Vilket innebär att jag får sova i en sal med 8 sängar och
draperier som avskärmning, och i en nattskjorta som är
obekväm och varm plus känslan att inte alls vill vara där.
Sov inte många minuter alls inatt kan jag lova!

Idag började den långa väntan på att få komma till öronläkaren,
fick träffa två medicinläkare som berätta de jag redan visste.
jag väntade från kl åtta på morgonen till kvart i två på eftermiddagen,
och under dom 6 timmarna så åt jag frukost och lunch, lyssnade på radio,
kolla i några tidningar och låg i den där jävla sängen och bara ville hem.

När jag äntligen får träffa läkaren så undersöker han mina öron och
ögon ordentligt, vilket känns bra. Jag fick även göra ett hörseltest.
efter en timmes undersökningar så fick jag dommen att antingen
hade kristallerna rättat tills sig eftersom jag mådde mycket bättre,
men mest troligt så har jag en virusinfektion på balansnerven,
och då är det bara att vänta tills det går över.
Ska komma tillbaka på återbesök och göra nått balanstest om
några veckor. Vid kl 4 får jag äntligen klippa av mig id-bandet
och ta bussen hem. Man kände ju sig lagom sunkig och äcklig
av att ha vart i samma kläder så länge och inte ha duschat
på nästan 2 dygn. Så in i duschen och sen en tupplur!
ÅÅÅÅ så skönt det var!
Har kännt mig nästan helt bra nu ikväll, men för nån timme sen
börja det yra lite igen, ska nog gå och lägga mig I MIN SÄNG snart.

Men jag har verkligen fått förståelse för alla patienter som vill hem.
Och måste säga att det känns konstigt att vara patient istället för personal.
Fast ändå skönt att vara så pass insatt och "känna igen sig" på sjukhuset.
Nu håller vi tummarna för att jag ska bli riktigt frisk snart!!!

Tack och gonatt!